Förlossningsberättelse Edvin

Eftersom Marita skulle ta studenten den 20 maj i Järpen och Naima skulle följa med mamma dit så åkte vi till Hammerdal den 19 maj för att inte behöva kliva upp så tidigt.
På kvällen hade jag lite förvärkar som kom och gick och tidvis gjorde de riktigt ont men de gick hela tiden över.
Vi gick och la oss rätt sent och jag kunde inte somna. Låg och kände på magen och kom på att det var länge sen jag kände bebis så jag började puffa på magen för att väcka bebis. Men inget hände. Slumrade till någon stund och vaknade igen. Puffade men fortfarande inget. När jag hållit på så hela natten och klockan var väl ungefär 5 så väckte jag Evert och sa att jag inte känt bebis sen dagen innan. Han tyckte vi skulle ringa förlossningen eftersom jag fortfarande hade värkar. Inte starka men regelbundna. På förlossningen tyckte de att jag skulle komma in så de fick kolla att allt var bra med bebis. Vi sa till mamma att vi skulle åka och sen for vi. Jag var sjukt orolig och mådde verkligen inte bra på vägen in. Vi fick komma in i ett undersökningsrum och de satte ctg på en gång för att se om de hittade några hjärtljud. Äntligen kunde jag pusta ut. Såg även på ctgn att värkarna kom ca var 5 min och varade en halv minut.
Barnmorskan tyckte att bebis verkade lite slö så hon ville att en läkare skulle kolla med ultraljud om det fanns tillräckligt med vatten. Vi väntade och väntade och värkarna var som förut. Läkaren kom in och han tyckte det såg ut som det var lite lite vatten så han ville att överläkaren skulle kolla också. Och även överläkaren tyckte att det var för lite vatten så det bestämdes att de skulle ta hål på hinnorna för att starta förlossningen. Men först tyckte de att vi skulle åka och äta något och gå på stan en sväng för att se om det startade av sig själv. Kl 1 skulle vi vara tillbaka.
Vi tog och for och åt kebab och shoppade det sista. Åkte på barnens hus och köpte en filt till bebis. Sen åkte vi tillbaka på förlossningen och fick ett rum inne på bb för att jag skulle passa på att sova en stund. Det hade ju inte blivit så mycket sömn natten innan. Men jag var alldeles för spänd för att kunna sova något men jag vilade en timma eller så.
Vid 12.50 kom en barnmorska och hämtade in oss på förlossningen och 13.00 gjorde de en ctg för att se att allt var bra.
13.18 stack de hål på hinnorna och jag hade då öppnat mig 4 cm. Alltså inget sedan vi kom in. Det kommer inte så mycket vatten just när hon tar hål på hinnorna. Men sedan 13.41 får jag värkar och då kommer det massor av klart, fin vatten. Har värkar var tredje minut men de är inte så starka. Kl 14.06 kliver jag upp ur sängen och ställer mig vid en EVA-stol. Värkarna fortsätter att komma ca var 3 minut. Jag blir irriterad på ctg:n för att den inte visra när jag har värk och kl 14.42 kommer bm in och ändrar den. 14.45 går jag och kissar. Jag undersöks och jag har inte öppnat mig något mer så 15.00 bestämmer bm att det ska sätta värkstimulerandedropp. Sen börjar helvetet. Värkarna går i varandra och jag har inte en chans att vila emellan. Jag ber och bönar att de ska stänga av droppet men inge lyssnar. När de sen undersöker mig kl 17.03 har jag bara öppnat mig en cm. Jag är på väg att ge upp men kommer på att jag bestämt mig innan för att prova en pilates boll. Och gud så skönt det är. Jag kan sitta på bollen vid sängkanten och Evert masserar mig på ryggen med en riskudde samtidigt som jag andas och rullar på höfterna och stoppar huvudet i sängen. Evert säger att han tyckte att det var jättejobbigt att jag gjorde så men det var mycket lättare att ta värkarna när jag var helt uppe i mig själv. kl. 17.45 har jag öppnat mig 6 cm. nu börjar det göra riktigt, sjukt äckligt ont och jag ber om lustgas. Tycker inte att den tar lika bra som den gjorde förra gången och det berodde nog på att jag inte kunde se när värkarna kom eftersom inte ctg registrerade rätt. Jag fortsätter att profylaxandas i masken när jag har värk vilket är nästintill konstant. Mer om hjälp men de säger att de inte kan göra något. Evert tycker att det är jobbigt eftersom jag är så borta och inte svara när de frågar mig saker. Men jag tyckte bara att de störde mig. Jag hörde va de sa men när jag var tvungen att svara så tappade jag koncentrationen och tappade fattningen. Värkarna går i varandra och jag har fruktansvärt ont och precis som med Naima så hade jag bestämt innan att jag inte skulle ha någon ryggbedövning men till slut ville jag ha även de. Så bm gick för att ringa narkosen. Jag satt på bollen och helt plötsligt känner jag att jag måste krysta. Jag säger till Evert att nu måste jag kryst men han tror inte att vi är där riktigt än. Men jag säger till honom att han ska säga det till bm när hon kommer tillbaka. Bm blir lite chockad och säger till mig att läga mig på sängen för att hon ska kunna undersöka mig. Kl 18.58 är jag öppen 10 cm och jag får börja krysta. Vilken befrielse! Nu vet jag att det är nära och hur jag ska göra. Evert tycker fortfarande att jag är borta men jag var så kocentrerad på vad jag skulle göra och visste precis hur jag ville ha de. Narkosen hinner inte lägga någon ryggbedövning den här gången heller för 19.14 föds vår fina kille. Känslan när man får upp den mjuka, värma , våta kroppen på magen är helt obeskrivlig. Inget kan mäta sig med den lycka man känner. Det tar ett tag för moderkakan att komma ut den här gången också. Var så orolig innan att jag skulle spricka mycket den här gången också men det hade bara blivit en liten bristning. Inga stygn! Moderkakan kommer ut de tror att den är hel. Det skulle senare visa sig att det inte var så men det visste jag ju inte då. Edvin fick 9 och 10 i apgar och var hur fin som helst. Jag hade bestämt mig stt jag skulle må bra efter förlossningen så jag kunde duscha där och det gjorde jag också. Men först fick vi den berömda fikabrickan. Jag fattar inte att mackor är så gott när man fått barn. Vi var kvar på förlossningsrummet rätt länge för det blev personalbyte precis. Så vi passade på att ringa alla nära och kära. Hemma hos mamma var det studentfest och alla hälsade och grattade. Edvin åt hur fint som helst och jag kunde inte ha varit lyckligare!